Började tänka på James Nachtwey idag, och hur mycket jag egentligen beundrar honom. Efter att ha kollat igenom hans bok Inferno och sett dokumentären War Photographer så är jag full av förundran. Hur kan han, efter allt han har upplevt, fortsätta orka göra det han gör. Det måste vara otroligt påfrestande att gång på gång se människor lida och dö.
Jag kan även förstå att många tycker det är upprörande när han inte agerar under vissa situationer, och det tyckte jag med i början. Men efter jag så dokumentären så fick jag en helt ny bild av honom, det han gör har absolut ingenting med pengar att göra, han har en sån otrolig respekt för dom han fotar och allt han vill är att visa omvärlden vad som egentligen händer.
James har vart med under istort sett alla stora krig, han har dokumenterat svälten i Afrika, han gjorde så att världen fick upp ögonen för barnhemen i östeuropa och han lyckades även vara i New York under attacken mot WTC och tog otroliga bilder. Både boken och dokumentären är otroligt värda att kika på men det är absolut ingenting man blir glad av, men det var tack vara honom jag verkligen förstog hur det stog till.
Rent fotografiskt är hans bilder så bra som det bara kan bli, hur han jobbar med ljus och symbolik gör bilderna så mycket mer än bara dokumentärbilder. Men sånt snack behöver jag inte gå in på.
"I have been a witness, and these pictures are
my testimony. The events I have recorded should
not be forgotten and must not be repeated"
2 kommentarer:
usch, det kanske vore värt att kika på. Jag mår bara så dåligt av sånt. Jag saknar diig, när kommer ni hem igen :( ?
(mitt ord var doguan, tänkte att det kan ju vara lite kul att slänga med sådär från och med nu!)
br00tal!
mitt ord var ponderph. orka?
Skicka en kommentar