Så kan det gå...

Så, nu ska jag berätta hur mycket gårdagen sket sig.
Jonas hämtade upp mig i sandbacken, sen åkte vi till Dea och Fredric för att värma upp lite. Det var redan lite folk där och jag fick ett glas vin av Dea. Klockan gick och Jonas vart mer och mer stressad. Det var insläpp kl 7, så han ville vara där innan.
Sen kommer det ännu mer folk, bla någon som hette Lisa. Dea sa att hon kände dom som fixade spelningen så vi kunde vara helt lugna. Hon hade alltid koll på när det började bli fullt och kunde alltid fixa in alla typ.
Sen pratade jag lite med Jonas och berättade allt detdär, och då sa han att hon snackat med "skogis" förut och han hade sagt att det började bli fullt. Men det hade hon inte fört vidare till alla som inte hade fått biljetter undanlagda (som henne och hennes kompisar) och i samma veva ringer Jockes flickväns syster och säger att det är fullt. Så vi bestämmer oss för att kila dit direkt.

På vägen springer jag, Jonas, Fredric, Victor och Tobbe iväg för att ta ut pengar. Dom andra går i förväg. Sen när vi kommer fram till spelningen är det såklart fullt. Men dom andra har kommit in. Så där står vi i regnet och glor.
Några andra som oxå står där är några killar som har åkt ändå från Varberg eftersom arrangören hade lovat att ALLA skulle komma in. Men nej, så var det ju verkligen inte.

Lisa skulle försöka fixa in oss så vi stog där typ en timme och väntade. När det var paus mellan två band så kom typ alla ut, hur kul känns det när hälften av dom inne på spelningen är 13 åriga emos? Fan, gå hem och sov småbarn, det finns personer som är mer värda att vara där än ni.
Klockan gick och vi fick sms från Lisa att vi skulle komma in med Robin om vi kom dit med honom. Så Fredric ringde och hörde vart dom var någonstans, men han skulle ringa tillbax om en kvart eftersom dom satt på ett tåg och inte visste vart dom var. Så vi tänkte att vi kunde gå tillbax till lägenheten så länge.
Lagom när vi kom dit ringde Robin och sa att han var framme och vi skulle komma dit på direkten. Så vi sprang hela vägen från Dea till folketshus. Vi mötet upp Robin ( han är förövrigt från Nora, och jag gillar honom inte. ) på vägen och sprang till baksidan där hans kompisar stog med stämpeln. Dom stämplade honom på handen och sprang iväg.
Jaha tänkte vi, tack för den lixom. Så vi stog utanför i en timme till typ, sen kom Robin ut och sa att det inte gick att få in oss. Så 2 timmar ute i regnet helt i onödan, jag känner hur lunginflammationen kommer.

Och jag tycker så synd om oss. Speciellt Jonas och Fredric, dom hade verkligen sett fram emot det. Men vi fick åka hem och tjura istället.

Jaha, det vart ett bittert inlägg, nu ska jag kurera mig framför "tillbaka till aidensfield"

Puss och kram!